augusto por gusto » Högre löner

Högre löner

Efter en föreläsning i Trelleborg fick jag frågan om vem som faktiskt kan besluta om en högre lön för arbetarna i textilindustrin? Det här var mitt försök till svar.

Diskussionen kan ses ur flera perspektiv.
Flera aktörer behöver givetvis vara del i ett sådant beslut. Fabriksägarna sitter inte, såvitt jag vet, på resurser som gör att de har möjlighet att från en dag till en annan radikalt höja arbetares löner. Genom att de stora modeföretagen ställer mycket hårda krav på fabrikerna om pris och leveranstid finns inte några stora svällande marginaler. Modeföretagen har samtidigt sora resurser och möjligheter att lägga ut orders på olika fabriker, och flytta orders från fabriker som kostar för mycket eller inte levererar i tid.

Ett sätt att arbeta på för stora företag skulle kunna vara att sänka sina marknadsföringskostnader för att istället använda de pengarna till exempelvis löner för arbetare. Flera av de mindre företag som försöker producera schysst, t ex http://www.kuyichi.com/ , lägger mycket mindre pengar på marknadsföring för att kunna betala ut en rimlig lön men samtidigt behålla en vinstpotential. Ett företag som Adidas lägger i relation ner astronomiska summor på reklam.

Ett krav som formuleras tydligare nu än tidigare från Nätverket Rena kläder är att företagen bör kunna garantera en levnadslön. Tanken är att exempelvis H&M kan ställa krav på en lön som motsvarar vad det kostar att leva (mat, boende, sjukvård, transporter, ledighet). Idag är det den lagstadgade minimilönen man ställer krav på, och i flera länder som Kambodja och Bangladesh är minimilönen under en rimlig levnadsnivå, även om det är lagligt korrekt att betala ut den lönen. En bra kommentar till uträkningen av en levnadslön på Sri Lanka ger Joel Lindefors.
En svårighet är naturligtvis att se till att en högre lön faktiskt utbetalas, och att pengarna inte stannar hos fabriksledningen eller någon annan mellanhand.

Fackföreningar har en mycket viktig roll att spela där det finns oberoende fack (självständiga från regeringskontroll). I Kambodja är det efter stora protester från arbetarnas organisationer som minimlönen har höjts, nyligen med 5 dollar i månaden till 50 dollar. Om företag som till exempel H&M börjar ställa krav på en levnadslön har fackföreningar lokalt en helt central roll för att se till att en sådan lön faktiskt betalas ut. Arbetarna som jobbar kan själva bäst se till att deras rättigheter respekteras, det ligger i deras intresse.
Beslut om högre lön är, sett till svensk tradition, en förhandlingsfråga mellan arbetsgivare och fackförening som representerar arbetarna. Principen att vi som anställda kräver inflytande över lönesättningen är naturligtvis lika giltig i andra länder. Därför är kravet på arbetares rätt att organisera sig mycket viktigt, de bör i allra högsta grad involveras i ett beslut om högre lön!

Så jag tror det är framförallt de tre aktörerna
- Arbetare (via fackföreningar)
- Fabriksägare/ledning
- Modeföretagen
som har möjlighet att möjliggöra högre lön, men det krävs att alla agerar, inte minst har modeföretagen resurser att göra det.
Regeringar och arbetslivsdepartement har också en stor möjlighet att agera och en självklart en viktig roll. Men problemet i exempelvis Kambodja är att korruptionen och en cementerad makthierarki hindrar positiva förändringar. En starkt fackföreningsrörelse skulle också kunna hota den nuvarande regeringen i Kambodja politiskt, det är en förklaring till varför man inte genomför förändringar till arbetarnas fördel.

Mer om levnadslön som begrepp: http://www.cleanclothes.org/news/newsletter20-06.htm