Krönika kring samhällsentreprenörskap
Om entreprenörskap som gemensamma processer. Från http://www.samhallsentreprenor.se/
“Det kändes så självklart att binda ihop allt som vi tyckte var kul /…/ Vi visste inte när det skulle hända eller hur, men såhär “Vi gör det bara”, vi försöker, det finns inget som kan stoppa oss förrän det verkligen tar stopp liksom.” Ur realityserien Rebecca & Fiona, del 1
Driftiga. Medvetna. Hjärtvärmande. Företagsskapande. Individer. Vilka är dina associationer till samhällsentreprenör? Jag kan misstänka att många får upp den här typen av bilder. När vi försöker skapa utbildningar i samhällsentreprenörskap ställs vi då inför en pedagogisk utmaning. Visst vill vi lyfta fram hur individer tar initiativ och skapar förändring. Det är helt logiskt när vi arbetar med individer som deltagare. Och jag tror att det är riktigt att ha det individuella perspektivet med sig. Men samtidigt arbetar vi utifrån en pedagogisk grundsyn om hur kunskap skapas mellan människor i samspel. Då blir det givet att även se entreprenörskap som gemensamma, sociala processer. Det handlar om individer med initiativkraft, men när saker händer sker det i samspel med andra. Ofta hittar jag mig själv i situationer där jag får ersätta “samhällsentreprenör” med till exempel “aktör” eller “verksamhet”, just för att betona att det är gemensamma initiativ jag pratar om, inte soloprojekt.
Ur ett pedagogiskt perspektiv är frågan också var vi lär oss att ta initiativ och att ha modet att tro på utmanande idéer? Ett svar är att vi lär och inspireras av andra – av varandra. Då blir utmaningen att försöka skapa många situationer för inspiration och ett nära erfarenhetsutbyte. Samtidigt som vi behöver betona hur vi lär oss genom att pröva, genom att göra erfarenheter tillsammans med andra.
“Jag tror att en kultur av att agera, och den praktiska kunskap som utvecklas i en sånt sammanhang, är nödvändig för att samhällsentreprenörskap ska kunna finnas. Jag tror att sådan kunskap bara skapas i möten med andra, i agerande.” Cinna Gärdenfors i “Ljudberättelse – manus”, oktober 2010 (deltagare på Samhällsentreprenör, Glokala folkhögskolan)
Att lyfta fram det kollektiva i entreprenörskapet innebär inte att tvinga in initiativ i en viss typ av organisering (ett kooperativ, en ideell förening eller liknande). Öppenheten för olika sätt att skapa struktur i samarbeten är tvärtom något av det mest spännande med samhällsentreprenörskap.
Om vi kan ha med oss det här sociala perspektivet när vi fortsätter att utveckla former för utbildning i samhällsentreprenörskap, tror jag vi är något på spåret.
Som folkhögskola med dynamiska ramar försöker vi ha en gränsöverskridande roll mellan mer formella strukturer och det som växer utifrån människors initiativkraft. Men många fler kunskapsorganisationer har möjliga roller. I vårt nära nätverk i Malmö bygger vi vidare på kontakter mellan högskolan, folkhögskolan och studieförbund. Just nu försöker vi se vad vi har för material och metoder som blir användbara för olika utbildningssammanhang, från en gymansienivå till en akademisk, avancerad nivå. Nästa steg är att på allvar göra det tillgängligt för fler.
Tillbaka till det inledande citatet. När två hypade stockholms dj:s tar plats i rutan och utrycker det spontana i sin gemensamma utveckling, vilka signaler skickar det ut? Trots en dekadent inramning bär deras nära samspel på idéen om det viktiga i att våga kasta sig ut, och pröva att göra gemensamma erfarenheter.
(Om du skulle ha prioriterat annat framför att hängivet följa Rebecca & Fiona, finns avsnitten på svtplay)
Skriven i november 2010.
Tre konserter under 2010
# 1 Femi Kuti, KB. En aprilkväll hade jag plockat fram sommarsneakers och stressat ner till KB, in i en fantastisk växande energi under den långa kvällen med Femi och the positive force. Halvvägs in i konserten vek sig mina fötter inåt i kramp, avslöjande ovana!
# 2 Emil Jensen & Nour El-Refai på Asylgruppens stödfest i december, Babel. Varmaste stämningen.
# 3 Checkpoint 303, Kontrapunkt. Kärt återseende i sen augustikväll.
Och en stor bonus! Jag fick se Nadine live på Fylkingen i mars, mycket fint och suggestivt! Lyssna in här – The Magic State.
God Jul önskar Titom
“Bankkunder krävde svar”, Grus & guld
Artikel i Grus & guld efter bankaktionen 29 september.
Tur till Toronto
Infart
Spelning på Cameron
In the making
Tryck på 5 minuter hos Brent @ methodlab
Anti-privatiseringskampanj i metron!
SR om avskedade textilarbetare i Kambodja
Viktigt reportage idag från Kambodja i ekot: “Textilarbetare sparkades efter strejk” (länk till Sveriges Radio)
Löner som går att leva på och den fackliga friheten är två nyckelfrågor för utvecklingen i modeindustrin.
HM har ett självklart ansvar för att driva frågorna än mer, samtidigt som de är ett av de företag som tycks vara mest aktiva i dialogen mellan arbetsgivare och fack lokalt. Att man fortfarande ser minimilön som den enda utgångspunkten för lönesättning är däremot inte rimligt, modeföretagen behöver ta en mycket mer offensiv roll.
Det är inte första gången det är blåsväder kring fabriken River Rich och HM, inlägg från 2007: “Åtal mot fackligt aktiva”
Livsviktigt vatten!
15 års debatt. Nu var det äntligen dags för beslut. En resolution låg på bordet. 28 juli 2010, koncentrationen tätnade i FN:s generalförsamling. Så lätt att rösta för. Men Sverige röstar…nja. En nedlagd röst. Vatten som en mänsklig rättighet, nja. Det är nog bra med vatten, men, nja. Milleniemålen, nja. Varför ställer inte vi i (vatten)reservatet Sverige oss bakom beslutet?
Samtidigt röstar 122 länder för och resolutionen går igenom, vattenaktivister jorden om kan fira livet!
Andreas Carlgren försöker försvara Sveriges linje: “– Vad vi har vänt oss emot är själva principen, att man formulerar det som en mänsklig rättighet. . . Då ska det också ha en full juridisk verkan. Det är därför vi inte tycker att det här är rätt metod att uppnå ett väldigt viktigt och gott syfte” (DN 29 juli 2010)
Ett mer teknokratiskt svar får vi leta efter. En politik som hukar under vad som är juridiskt möjligt blir konserverande, visionslös, och i längden kanske dödlig när det är vatten vi diskuterar.
Drömmen om ett hållbart liv för fler tog i alla fall ett steg framåt i juli. Tyvärr har vi i Sverige kvar samma duckande teknokrater i regeringsställning. Vi får fortsätta att bygga rörelsen och inspireras av de initiativ som just tar sin utgångspunkt i vatten som en mänsklig rättighet.
I ett bra program i SR dagen efter resolutionen diskuteras kring Sveriges ställningstagande – länk.
