“Det kändes så självklart att binda ihop allt som vi tyckte var kul /…/ Vi visste inte när det skulle hända eller hur, men såhär “Vi gör det bara”, vi försöker, det finns inget som kan stoppa oss förrän det verkligen tar stopp liksom.” Ur realityserien Rebecca & Fiona, del 1

Driftiga. Medvetna. Hjärtvärmande. Företagsskapande. Individer. Vilka är dina associationer till samhällsentreprenör? Jag kan misstänka att många får upp den här typen av bilder. När vi försöker skapa utbildningar i samhällsentreprenörskap ställs vi då inför en pedagogisk utmaning. Visst vill vi lyfta fram hur individer tar initiativ och skapar förändring. Det är helt logiskt när vi arbetar med individer som deltagare. Och jag tror att det är riktigt att ha det individuella perspektivet med sig. Men samtidigt arbetar vi utifrån en pedagogisk grundsyn om hur kunskap skapas mellan människor i samspel. Då blir det givet att även se entreprenörskap som gemensamma, sociala processer. Det handlar om individer med initiativkraft, men när saker händer sker det i samspel med andra. Ofta hittar jag mig själv i situationer där jag får ersätta “samhällsentreprenör” med till exempel “aktör” eller “verksamhet”, just för att betona att det är gemensamma initiativ jag pratar om, inte soloprojekt.

Ur ett pedagogiskt perspektiv är frågan också var vi lär oss att ta initiativ och att ha modet att tro på utmanande idéer? Ett svar är att vi lär och inspireras av andra – av varandra. Då blir utmaningen att försöka skapa många situationer för inspiration och ett nära erfarenhetsutbyte. Samtidigt som vi behöver betona hur vi lär oss genom att pröva, genom att göra erfarenheter tillsammans med andra.

“Jag tror att en kultur av att agera, och den praktiska kunskap som utvecklas i en sånt sammanhang, är nödvändig för att samhällsentreprenörskap ska kunna finnas. Jag tror att sådan kunskap bara skapas i möten med andra, i agerande.” Cinna Gärdenfors i “Ljudberättelse – manus”, oktober 2010 (deltagare på Samhällsentreprenör, Glokala folkhögskolan)

Att lyfta fram det kollektiva i entreprenörskapet innebär inte att tvinga in initiativ i en viss typ av organisering (ett kooperativ, en ideell förening eller liknande). Öppenheten för olika sätt att skapa struktur i samarbeten är tvärtom något av det mest spännande med samhällsentreprenörskap.

Om vi kan ha med oss det här sociala perspektivet när vi fortsätter att utveckla former för utbildning i samhällsentreprenörskap, tror jag vi är något på spåret.

Som folkhögskola med dynamiska ramar försöker vi ha en gränsöverskridande roll mellan mer formella strukturer och det som växer utifrån människors initiativkraft. Men många fler kunskapsorganisationer har möjliga roller. I vårt nära nätverk i Malmö bygger vi vidare på kontakter mellan högskolan, folkhögskolan och studieförbund. Just nu försöker vi se vad vi har för material och metoder som blir användbara för olika utbildningssammanhang, från en gymansienivå till en akademisk, avancerad nivå. Nästa steg är att på allvar göra det tillgängligt för fler.

Tillbaka till det inledande citatet. När två hypade stockholms dj:s tar plats i rutan och utrycker det spontana i sin gemensamma utveckling, vilka signaler skickar det ut? Trots en dekadent inramning bär deras nära samspel på idéen om det viktiga i att våga kasta sig ut, och pröva att göra gemensamma erfarenheter.

(Om du skulle ha prioriterat annat framför att hängivet följa Rebecca & Fiona, finns avsnitten på svtplay)

Skriven i november 2010.

                          

Reportage s 34-35 i Magasin NIC #5 med temat Folkbildning förr och nu. Från tryckpressarna i december 2009.
Hela NIC #5 som pdf – ladda ner!

                          

Vad gör du till hösten? På måndag gör vi intervjuer för distanskursen Samhällsentreprenör som går på halvtid ht 09-vt 10. Det ska blir väldigt roligt att möta en del av de som söker till kursen. Just nu är det runt 25 personer med intressanta idéer och engagemang. Från 40-talister till 80-talister! Jag kommer arbeta med kursen, på allvar från 1 augusti.